Sedan ett par veckor tillbaka har det stått klart att det tyvärr återigen blir nedflytt till divison för oss 2026. Hoppet levde fram tills ungefär 5 omgångar kvar men vi har helt enkelt saknat förutsättningar att hålla oss kvar i trean. Det har varit en särdeles tuff serie med många duktiga lag, men det är också oerhört frustrerande och retligt då vi vet att vi kunnat ta minst ett poäng i ett flertal matcher om vi bara haft haft fler spelare/avbytare.
Vi har haft ett jäkligt tufft år, som egentligen började i uppförsbacke redan i januari och sen gått mer och mer utför. MEN, med tanke på hur läget har varit och hur nära vi faktiskt var att kasta in handduken och lägga ner laget fullständigt är vi likväl stolta, glada och tacksamma för att vi trots allt och mot alla odds genomfört serien och har ett lag kvar!
Året började sisådär med att vi inte fick behålla riktigt så många spelare som vi hoppats, och inte heller fick så många tillskott som vi hoppats. Lägg därtill en vintersäsong där förkylningarna avlöste varandra vilket gjorde att vi var en väldigt decimerad skara på träning vilket i sin tur gjorde att försäsongen i princip uteblev. Vi blev placerade i en serie som geografiskt var väldigt ogynnsam med långa avstånd till bortamatcher...
Läget förvärrades givetvis tillfälligt av att våra tränare beslutade att lämna laget med en veckas varsel, två veckor till seriestart. Kanske var det ändå en blessing in disguise för som tur var råkade Dino vara tillgänglig och villig att hoppa in för att försöka rädda laget från nedläggning, vilket han ju lyckats med!
Trots en tuff start med en väldigt tunn trupp kändes det ändå som det började gå åt rätt håll efter ett par matcher där vi plockade två viktiga poäng under maj månad. Då kom dock nästa (bokstavligen) smäll då både Sandra, Anna och Frida inom loppet av någon vecka alla tre åkte på långvariga skador. Under juni försvann även Mathilda och Diddi i ungefär 9 månader framåt, dock p.g.a. trevligare omständigheter såklart! Oavsett anledning decimerades ju den redan tunnna truppen de facto med fem spelare.
Det leder oss in på det kanske viktigaste i denna sammanfattning - att rikta det största av tack till våra hemvändande spelare som ställt upp och spelat matcher för att hjälpa oss att ta oss igenom säsongen! <3
Mia, Hanna, Fanny Pålsson, Fanny Hiller, Tambour, My och Helle ni är guld värda och vi kan inte tacka er nog för att ni varit med och ställt upp vad ni har kunnat under hösten!
De viktigaste att lyfta fram är dock självfallet våra tjejer i F16! Det stod ganska klart från början att vi skulle behöva "hjälp" från flicklaget men allteftersom säsongen fortskred blev det ju tydligt att de behövdes i nästan varje match. Vi är så oändligt tacksamma för tjejernas insats och det har också varit otroligt kul att se den personliga utvecklingen hos spelarna under säsongen!
___________
Så för att summera har det varit ett förjävligt år på ren svenska. Det har varit tärande, tungt och frustrerande. Samtidigt har stämningen i laget trots allt detta faktiskt varit alltjämt god och vi har kunnat stötta varandra i vad som mer och mer börjat kännas som en fars. Ingen av oss har nog varit med om en mer otursam säsong där det känns som allt som har kunnat gå fel har så gjort.
Men som tidigare nämnt är vi oerhört stolta och glada över att ha genomfört säsongen, trots att resultaten inte varit vad vi hoppats, och faktiskt har tagit några poäng. Vi är dock mer än redo att lägga 2025 bakom oss och fokusera på nästa år då vi lär vara oerhört starka med tillskotten från F16 och alla våra gravida och skadade spelare som (förhoppningsvis) är tillbaka!
Framåt, tillsammans!
